Helgen har varit händelserik och kul. I lördags var jag och älskligen på gårdsauktion på Jordsbacka i Okome. Jag hade inga förväntningar alls inför auktionen, bara skulle kolla om det fanns något intressant. Det första vi får syn på när vi kommer in på gården är en massa jordbruksredskap, och jag tänker att där finns inget för mej. Så när vi går runt knuten på ett av husen så ser jag att det visst inte bara är jordbruksredskap. Där finns allt från bord till hattnålar. Jag får syn på en grön soffgrupp som jag blir jätteförtjust i. En klargrön 60tals soffgrupp. Den tänkte jag bjuda på. MEN, alldeles brdavid den gröna stå mina drömsoffor! Det är det vackraste möblemang jag någonsin sett! Får även syn på en hel del annat som jag gärna skulle ha i min ägo. En låda med ett par gamla skor och en underbar svart 20tals klänning, som skulle passa på mej. Hattask med två pälsmössor och ett 20tal hattnålar.

Auktionen börjar och blogar och räfsor försvinner i en rasande fart. En Saab från 70talet går för 11000 kronor. Traktorer för många tusentalskronor. Vi väntar och väntar, en damcykel, jättegammal och fin, ropas ut, men blir tyvärr för dyr för mej som inte hade så värst mycket pengar på mej.

Tillslut börjar möblerna ropas ut. Ett stort lackat träfat av en trädknota ropas upp i över 900kronor! Borden och gamla fönster försvinner till drömpriser. Någon hundralapp för 5 gamla jättefina fönster. Köksbord med Perstorpsskiva med fyra stolar går för 50kronor. Så kommer äntligen den blå soffan!

-Soffgrupp, 50tal, får jag 1000 kronor? 500? 200? 100? 50?

Jag håller upp armen, en man bjuder emot, 200 kronor, 400 kronor! Jag fortsätter! 500kronor! Mannen slutar bjuda! Sofforna är MINA! Jag blir överlycklig! Jag hoppas och skriker! JAJAJAJA!!! Jag blir så glad! Jag ser framför mej vardagsrummet med nya, hela, soffor.

Lådan med den underbara klänningen blir för dyr, den blir inte min. Jag funderar nästan på att sätta in en annons under efterlyses i lokaltidningen, jag vill ha den klänningen.

En låda som jag har spanat in med gamla stickböcker och modekataloger ropas upp. Jag bjuder, men den blir också för dyr, för mej. Men jag, som inte är blyg av mej, går fram till den gamla mannen som vann lådan och frågar, kan jag få köpa katalogerna och böckerna av dej? Javisst kunde jag det. Jag fick dom för 120 kronor. 

Efter det så åkte jag och älsklingen hem igen, efter att ha packat in sofforna lite halvdant bak i bilen. Vi fick köra med öppen baklucka hem, på grusväg, sofforna såg ut ljusblå av allt damm. Och jag tror aldrig jag har fått så mycket grusdamm i munnen. Haha!  

Vilken dag, vackert väder, nya soffor och modekataloger. En dag som denna glömmer man sent.

Här nedan, sofforna i färg.