Här ser ni min blå fantastiskt fina soffa, med en kul historia.

Jag och älslingen var på auktion i Heberg (där jag gjort fina fynd) i våras. Auktionen var igång och antikviteter, mattor och konst gick upp i skyhöga priser. Det var proppfullt med folk och jag såg inte så bra. Så ropades en soffa upp, och jag skymtade något blått. Ingen bjöd. Utropspriset gick lägre och lägre. Och så när priset var nere på 20(!) kronor så ropade jag. Och ingen bjöd över. Jag tänkte, vad är det nu för trasigt skrot jag har ropat in. Bara 20 kronor! Så när jag trängt mej igenom folkmassorna och väl kommit fram till soffan. Första gången jag ser den tydligt. Helt klarblå, fläckfri, underbar, så vacker! Jag förstår fortfarnde inte att ingen ville ha den. Men det var ju bra, för mej. Vi fick åka från auktionen med öppen baklucka, soffan gick inte in annars.