Denhär historien utspelar sig på en loppis någonstans i Småland.

Jag och min käraste hade varit hos hans syster i Växjö och hälsat på en helg. Hemvägen från Växjö är lång och tråkig, inte mycket som är kul att se, bara skoooog och trista vägar. När en stor skylt om loppis väcker mej ur min dvala, så tänker jag bara, "Vad är det här för tråkig rörig loppis?". Vi går runt och kikar i dom husen som finns där, det mesta är skrot och 80-tals grejer(vilket jag inte gillar). Vi hittar en cykelpump och en fin portmonä, tänker betala och åka därifrån. Men ibland är det tur att man tar sig en titt även bakom kulisserna, där det kanske inte är så många som vågar kika, det kan ju vara privat mark. Där bakom ett av husen, ligger en skatt och väntar på att bli omhändertagen. En hel gräsmatta full med vackert poslin! Jag tror inte mina ögon! Vad är nu detta, tänker jag! Så jag går och frågar mannen med loppisen om det också är tillsalu.

-Ja, det är det, det var en dam som lämnade in det här, hon hade tänkt öppna ett kafé men det blev inget av det. Det är ingen som köper det så jag tänkte gräva en grop och slänga ner allt i och fylla igen. Du får plocka det du vill ha för en billig slant, säger han.

Jag blir förståss eld och lågor! Vilket tillfälle!

Jag och min kära trampar runt bland allt poslin, det knastrar under skorna och jag hoppad att vi inte trampar sönder något vackert. Jag plockar på mej allt vackert jag vill ha(jag bode ha köpt allt! Haha). Det blir en full kundkorg med gamla klenoder.

Upptäcker sedan när jag ska betala att jag inte har några pengar på mej, som tur var så tog han emot mina danska kronor jag hade i plånboken. Packade in mitt fina fynd i bilen och åkte hemåt.

Ännu en loppis avklarad, fast så fina fynd hittar man inte ofta.

Jag hoppas att fler poslinsfantaster hittar dit, och jag hoppas att det inte ligger nedgrävt i marken nu.

Mvh

Erika